Varmt välkommen till Julkalender 2014 – Alla behövs! Kalendern är skapad av eleverna i 6A på Högaholmsskolan med stöd av läraren Ann-Maria ”Maja” Bergqvist.

Det är dags för lucka 22 och i detta avsnitt möter vi Susanne, som är specialpedagog på Lindängeskolan:

Varmt och stort välkommen till Julkalender 2014 – Alla behövs! Kalendern är skapad av eleverna i 6A på Högaholmsskolan med stöd av läraren Ann-Maria ”Maja” Bergqvist.

I dag, dagen före dopparedagen möter vi Lisbeth, som arbetar i köket på Högaholmsskolan:

Varmt, hjärtligt och oändligt stort välkommen till Julkalender 2014 – Alla behövs! Kalendern är skapad av eleverna i 6A på Högaholmsskolan med stöd av läraren Ann-Maria ”Maja” Bergqvist.

I dag öppnar vi den sista spännande luckan i kalendern. Självklart bjuds det på något alldeles speciellt denna julafton:

Vilka förgivettaganden finns om läsning kopplat till kön, sexualitet och ålder? Vilka böcker rekommenderar vi till vilka elever? Vilka normer styr inköp till skolbiblioteken?

Under våren 2015 erbjuder Pedagogisk Inspiration Malmö grupphandledning till skolbibliotekarier och pedagoger i syfte att skapa förutsättningar för skolbiblioteken att finnas som ett stöd för skolors och förskolors arbete med normkritik och normkritisk läsning och berättande samt för att skapa förutsättningar för pedagoger att utnyttja den kompetens som finns i skolbiblioteken. Vi vill att skolbiblioteken ska kunna fungera som en resurs i skolors arbete med undervisning i sex och samlevnad, jämställdhet och likabehandling!

Jag ska, tillsammans med Åsa Bäckström, Maria Lindroth och Karin Ahlstedt handleda och fortbilda bibliotekarier och pedagoger vid för-, grund- och gymnasieskola i Malmö stad. Målet med handledningstillfällena är att deltagarna ska få kunskaper om normkritik, kön, sexualitet och läsning och berättande, i syfte att kunna titta på den egna verksamheten och påbörja ett förändringsarbete för att göra skolbiblioteket mer normmedvetet.

Vi ser att ett normmedvetet skolbibliotek aktivt och kontinuerligt arbetar med att kritiskt granska sitt utbud, sin organisering och sina boksamtal utifrån normer och förgivettagande kopplade till kön och sexualitet.

Anmäler dig gör du här!

Den hittills förhållandevis varma vintern kan får vem som helst att börja fundera på om det är fel på vårt klimat. Att alla politiker inte riktigt tar ansvar för miljö- och klimatfrågor underlättar inte, men de enda som drabbas av detta är vi människor. Naturen klarar sig alltid.

Veckans film är två minuter lång med Julia Roberts som Moder Jords röst. Vackra naturbilder visar på det mångfald som finns, men monologen som sträcker sig över hela filmen väcker frågor och tankar som alla borde ta på allvar. Tyvärr är det den yngre generationen som kommer att få ta konsekvenserna av denna utveckling och det viktigaste är att prata om vad man kan göra både individuellt och tillsammans.

Det finns totalt 8 filmer i samma kampanj som drivs av Conservation International, och alla lyfter fram det faktum att vi inte klarar oss utan naturen, vi behöver den för att överleva. Se filmerna och fundera på vad vi kan göra…NU!

Spellista på YouTube med alla åtta filmer:
http://bit.ly/naturentalar_spellista

Dyslexiförbundet har tillsammans med Per Hållander, biografmaskinist från Örebro, utvecklat Movietalk,
en app som gör att man kan få textremsan på bio
uppläst via en app i sin mobiltelefon.

Man kan också få syntolkning under filmen. Många personer med nedsatt läsförmåga hinner inte läsa textremsan i den takt som den kommer och får svårt att hänga med i filmer som inte är på deras modersmål. Något för föräldrar och lärare att tänka på då deras lässvaga barn ska titta på film tillsammans med andra. Här kan man stötta med lite förförståelse eller kanske t.o.m. se filmen tillsammans innan?

Filminstitutet och Post- och telestyrelsen hade fått i uppdrag att göra bio tillgänglig för fler och nu är appen utvecklad lagom tills den nya lagen om tillgänglighet trädde ikraft. På Movietalks hemsida står det:

”En förutsättning för att MovieTalk ska fungera är att biografer har en särskild utrustning och att syntolkning och talande textremsa finns med som ljudspår på filmkopian.” 

Ju fler som frågar efter tjänsten desto större är chansen att biograferna satsar på detta, så börja fråga!

Till sommaren kommer en app som gör att man kan lyssna på textremsan när man tittar på TV hemma också. Detta projekt heter ännu så länge TV-talk.

Läs mer på Movietalk!

Läs mer på Dyslexiförbundets hemsida!

Läs mer på SVTs hemsida!

På Kryddgårdsskolan i Malmö valde skolan att låta alla elever, all personal och även föräldrar att utbildas i Barnkonventionen och arbetet ledde till att skolan fick Malmö stads första skoldiplomering.

- En rättighet är att barn får välja själv om sina saker och om hur de ska ha det i sina liv, säger åttaåriga Adir Shalam, som är ett av barnen som utbildats i sina rättigheter och som medverkar i filmen om arbetet på Kryddgårdsskolan.

- Det viktigaste som barnens ska få med sig är att de får lära sig att framföra sin åsikt på ett bra sätt så att andra lyssnar på dem. Jag vill att de ska ha med sig det under hela sitt liv, säger Tina Jönsson, mellanstadielärare på Kryddgårdsskolan.

Se filmen om Kryddgårdsskolans arbete

Gästbloggare är mycket välkomna på Kultur i skolan-bloggen. Här kommer ett inlägg av Anna Cederquist, SKROT, som berättar om ett Skapande skola-samarbete med Risebergaskolan… 

Vi fick i höstas förmånen att träffa alla tvåor på Risebergaskolan i Malmö.

Där blev alla barnen ledare…
Ja det är både ett skämt och inte…
Barnen fick iallafall känna hur det är att spela tillsammans i en sluten elektrisk krets. Alla är lika viktiga, släpper någon så blir det ingen musik och inget ljud. I vårt skapande skola-arbete för åk F-3 är det tekniska väldigt upplevelsebaserat. Vi utgår från kreativitet och upplevelse av hur bra det blir med programmering – arduino – makeymakey, när allt klaffar.

Under den första dagen/träffen tillverkar vi instrument som vi kan spela på tillsammans för att det är roligt att spela ihop. Det är lika viktigt att lyssna som att spela när vi spelar ihop, och det är för att kunna få ihop vår grupp/klass i bra samarbetsläge. Detta klarade Riseberga-barnen ypperligt! Sagan-berättelsen som vi gör ihop är i fokus under hela den andra dagen/träffen.

Med musik och instrument av byggmaterial och återvunnet material kommer vi både teknik/ljudteknik och programmering, slöjd, bild och svenska, närmare.

Från och med nästa termin kommer vi att utöka SKROT till att vara från åk F-6.

Vår workshop för åk 4-6 är ännu mer fokuserad på teknik. Vi jobbar med liveelektronik och loopar och integrerar: Makeymakey/Arduino samt enkel programmering i vår workshop. Vi jobbar med konstruktion, kretsar och uppfinnande av nya instrument. Kopplingar till teknik, slöjd, bild, matematik, svenska.

Antingen kommer vi och är helt uppsökande, för klasser där det passar bäst att stanna på sin skola. Men vi kan även erbjuda klasser i åk 4-6 att följa med till vår samarbetspartner STPLN. Den är ett makerspace/verkstad som ligger inomhus bredvid skateparken i västra hamnen och där har man större möjlighet att kolla in 3-D skrivare och lödning än i ett vanligt klassrum.

Ska bli roligt att se vart SKROT tar oss vidare… i mars åker vi till Cambridge för att fortbilda oss genom Kulturrådets internationella bidrag. Men annars är vi även i Lund på Vattenhallen LTH.

Vi ses igen Malmöskolor!

Text och bild: Anna Cederquist (Malmöbo, musiker och lärare)
www.skrotmusik.se

Vill du veta mer om Skapande skola är du välkommen på inspirations- och informationsträff på Moriskan den 10 februari.
INFO OCH ANMÄLAN

Google Översätt är en liten revolutionerande app som fungerar både i Android och iPhone.

Från Malmö Stadsbibliotek kan du nu inte bara låna e-böcker utan även e-ljudböcker!

Ljudböcker får alla låna, till skillnad från talböcker som endast personer med funktionsnedsättningar får låna.

Tänk på att skapa ett Adobe-ID innan du börjar ladda ner e-böcker. Mer information finns på bibliotekets hemsida: www.malmo.elib.se

Många barn och ungdomar upplever sig (precis som vuxna) stressade och har ibland svårt att fokusera och att sova. Det kan ibland hjälpa att lära sig någon teknik för avslappning. Låt barnet/ungdomen få prova olika sätt och olika röster för att hitta sin favorit. Kanske man kan ha en avslappningsklubb ett tag på skolan och träna tillsammans? Här kommer några tips utöver Lars-Eric Uneståhls ljudbok ovan:

Folkhälsans avslappningsövningar En bra introduktion samt 7 övningar att lyssna på eller ladda ner. Gratis.

Snorkel En sida med bra stöd till ungdomar. En gratis avslappningsövning.

Ungdomsmottagningen Här får man hjälp av en äldre kvinna med grått hår och glasögon… hon bjuder på avslappningsövningar gratis.

Youtube Sök på avslappning eller relax och välj ut något som funkar!

Något för skolbiblioteken?

Christina Diven En sida med olika CD-skivor för barn, ungdomar och vuxna. Provlyssna!

Theta avslappning för ungdomar En CD skiva att köpa om man gillar den efter att ha provlyssnat.

En vacker sommardag, skolavslutningen närmar sig och på skolgården möts man av barnen som längtar efter sommarlovet. Karin Ahlstedt och jag är på väg att träffa skolbibliotekarien och skolledningen på Djupadalsskolan. Som alltid känner jag mig nervös och orolig. Hur blir det? Vad möts vi av? Kaos?

-Nej, det finns inga pengar.

-Nej det kan vi inte.

-Nej, men du förstår jag måste prioritera.

Vi kommer in i rummet och möts av leende Kerstin Johansson:

-Oh! Vad bra att ni kommer! Det är massor att göra och jag behöver HJÄLP!

Min oro växer igen, bara de inte förväntar sig en städpatrull som ska nu fixa till, tänker jag. Bibliotekslokalen ser inget vidare ut. Mitt kritiska öga ser att det är trångt på hyllorna, en del gammalt och slitet, lite konstig uppdelning av böcker, småtråkiga väggar, nerdragna gardiner för att stänga ute solen. Rummet känns inte alls välkomnande. Men jag hinner inte riktigt analysera det vidare eftersom en av skolledarna, Christina Simfelt kommer in i rummet. Vi sätter oss ner med en kopp kaffe och en bit kaka som Kerstin bakat. Vi får höra att något måste göras på skolbiblioteket. Rummet, man pratar hela tiden och rummet, och det förstår jag. Det är där vi måste börja. Men vi glider även på bemanning. Det finns inga pengar för att anställa någon, men Kerstin får ett antal timmar att bemanna skolbibliotekt tillsvidare. Det finns tankar och visioner hur man vill ha sitt skolbibliotek på sikt. Jag spetsar mina öron. Ja, nu börjar vi prata en medveten satsning på skolbiblioteket! Det går inte att förändra allt från dag till dag.Men det finns goda tankar och idéer. Tillsammans gör vi upp en kortsiktigt och en långsiktig plan. Först och främst gör vi om rummet utifrån vad de de ekonomiska ramarna tillåter. Vad som måste köpas in och vad man kan lösa på ett annat sätt. Och allt kommer i rullningen.

Foto: Kerstin Johansson

Under sommaren går vi igenom hela bokbeståndet. Vi tar bort det som är slitet, det som finns i för många exemplar eller det som helt enkelt inte är anpassat till elevernas ålder. Samtidigt kontrollerar vi att allt finns inlagt i SELMA. Vi gör en inventering  av vad som verkligen finns på bibliotekets hyllor. Det visar sig att en hel del saknas i systemet. Det gör att arbetet tar betydligt längre tid, så vi jobbar på under somamren när knappt någon är kvar. Kerstin kommer då och då på sin lediga tid och till hjälp har vi även två fantastiska och hjälpsamma personer: Karl Schmidt (IT-ansvarig) och Gert Sandberg (fritidspersonal). De hjälper till med allt vi frågar efter: teknisk hjälp, praktiska saker i rummet, beställningar mm.

Och just då känner vi oss som en del av skolan. Vi känner oss inte som några främlingar, som kommer utifrån och ifrågasätter eller kräver något. Jag funderar mycket på varför. Det är inte första gången vi är ute på en skola och jag känner vilken skillnad det kan bli. På Djupadalsskolan är det tydligt att alla vill samma sak, att man hjälps åt. Det är för barnen man finns här: Det är för elevernas skull man förändrar och förbättrar.

Foto: Aleksandra Erlandsson

Vi jobbar på under några veckor. Vi är flera som turas om att vara på plats. Marie Jönsson, vår duktiga assistent tar hand om allt det praktiska. Maria Lindroth och jag är med för att organisera det hela och ta hand om beståndsöversynen. Under tiden har vi kontinuerliga möten med skolledarna, både Christina Simfelt och Anna Andersson. Och det känns så härligt när någon av dem spontant kommer in och bara frågar hur är det, hur gå det?

När sommaren är över är våra praktiska insatser slutförda. Nu är det dags för barnen att utforma sitt skolbibliotek. Kerstin bildar ett biblioteksråd bestående av en elev från varje klass från årskurs 1-5. Totalt ingår 19 elever i rådet. De träffas och pratar om vad de vill göra och hur vill de ha sitt bibliotek. De är glada och ivriga att hjälpa till. De känner sig utvalda och ansvariga. En gång i månaden träffas de och jobbar med hur de kan få rummet att förändras. Med små medel blir biblioteket alltmer trivsamt och inbjudande. Barnens delaktighet i processen är så oerhört viktig, men tyvärr alltför ofta underskattad. Eleverna vill mer, de vill hjälpa till.

Kerstin och jag träffas och pratar vidare om vilken roll rådet kan ha. Det finns så mycket vilja och engagemang som måste tillvaratas. Det ska märkas att de gör ett bra arbete. I slutet på höstterminen åker jag ut och håller en mini-introduktion om hur det fungerar på ett bibliotek. Hur man hittar böckerna på hyllorna och vilka olika medier man kan hitta här.

Tanken är att Biblioteksugglor (nu döper vi om biblioteksrådet) ska hjälpa Kerstin att hålla ordning på bibliotek. Och de är jätteduktiga. De är nyfikna, koncentrerade, undrande och fulla av allvar över att de ska hjälpa till. På dörren hänger vi en fin affisch med Bokugglornas namn och klass, som kollegan Sara Arildsson har utformat. Barnen får var sin ugglenamnskylt, ett bokmärke och en bok. Nu blev biblioteksrådet Biblioteksugglor och här börjar deras arbete. Läs gärna Djupadalsskolan: Biblioteksugglor får ordet

Kerstin och Biblioteksugglorna på sitt första möte

Någon har sagt: ”Inte utan min rektor” och i det här sammanhanget förstår jag verkligen ordens innebörd. Allt som har hänt under sommaren/hösten 2014 och som fortfarande pågår skulle aldrig ha hänt om man inte har haft så engagerade och visionerande skolledare. De har inga extra pengar, de har ingen extra personal. Men de vet vilket värde ett bemannat och fungerande skolbibliotek har! De har viljan, visionen och tron på, att med de små steg såsmånigom kan stoltsera med ett fulltidsbemannat skolbibliotek. De är väl medvetna om hur biblioteket bidrar till barnens ökade måluppfyllelse och skolornas jämlikhet.

När vi är ute på skolorna så handlar det ofta om rummet, om skalet. Sällan handlar det om innehållet och den pedagogiska verksamheten som bedrivs på skolbiblioteket och utanför. Men med en skolbibliotekarie blir skolbiblioteket en viktig pedagogisk resurs. Rummet och medierna är viktiga, men utan en kompetent personal blir rummet inte ett skolbibliotek. Skolbibliotekspersonalen är inte de som sitter och ”blippar” böcker, utan de är med i undervisningen. Men hur gör man, hur kan man bedriva både en pedagogisk verksamhet och samtidigt agera en utlåningsautomat och ordningsvakt när tjänsten är endast … 3,5 timme i veckan!? Under hösten träffas vi igen några gånger och pratar vidare. Att öka bemanningen är inte möjligt. Den resursen finns inte. Hur ska man då frigöra tiden för Kerstin så att hon ska kunna jobba pedagogisk? Frågan om själva utlåningen av böcker löser vi med datoriserat utlån. Barnen får visserligen inte låna ut själva. Men alla pedagoger får en inloggning till biblioteksdatasystemet Sierra, och kan på så sätt låna ut till klasserna även när Kerstin inte är där.
Travar med återlämnade böcker hjälper Bokugglorna med. Tack vare detta kan Kerstin använda sina få timmar till biblioteksverksamhet på ett mycket bättre sätt. Vardagen fungerar och en process har påbörjats. Skolbiblioteket på Djupadalsskolan är långtifrån “Ett bibliotek i världsklass”, men det är målet att sikta mot. Om det tar ett år eller tre är det ingen som vet. Men ett är säkert: på Djupadalsskolan finns det vilja, medvetenhet, hjälpsamhet och strävan mot ett tydligt mål. Och tack vare det är jag övertygad om att de kommer att nå till sin vision där skolbiblioteket spelar en viktig roll för elevernas lärande!

Text: Aleksandra Erlandsson
Översta bilden: colourbox.com

”Hon är en stor författare, Frida Nilsson” avslutar Görel Reimer.

Veckans bok Jagger Jagger handlar om Bengt som är åtta år och mobbad. Bengt vill helst inte gå ut alls då barnen på gården alltid är väldigt elaka mot honom. En gång blir han inlåst i soprummet och där träffar han Jagger – uteliggarhunden som förändrar Bengts liv.

Görel känner sig väldigt kluven till boken eftersom skildringen är så trovärdig, suggestiv och verklig. Och det är en kall och grym verklighet som beskriver barns utsatthet och en självupptagen vuxenvärld. På ett mycket skickligt sätt och med en subtil humor skildrar Frida Nilsson en stark berättelse om utanförskap och upprättelse.

Så beskrevs, vad jag tolkar som, Malmö stads genuspedagogiska satsning i ett inslag i ett samhällsgranskande TV-program härförleden.  Ett provocerande och felaktigt uttalande. Att en ska behöva hålla på och försvara och förklara värdegrundsdidaktik som är tydligt framskriven i både skollag och läroplaner. Genusperspektivet ska genomsyra all pedagogisk verksamhet. Det är inte något en som pedagog, eller verksamhet kan välja bort. Däremot finns det ju fler genuspedagogiska riktningar, vilket betyder att en faktiskt skulle kunna välja en kompensatorisk riktning, alltså en sådan som uttalandet ovan – om än mycket generaliserande – antyder. Men, det är inte i den pedagogiska riktningen – även om den har visst stöd i forskningen – vi genuspedagoger lägger vårt fokus.

Malmö stads engagemang för genuspedagogik är erkänt både lokalt och nationellt. Exempelvis lyfter Skolverket fram Malmö som ett gott exempel på ett jämställdhetsarbete som nyanserar och problematiserar normer och stereotyper. Vi arbetar normkritiskt, vilket innebär att vi sätter fokus på de normer som styr förskolans och skolans verksamheter. Vi arbetar intersektionellt, vilket betyder att vi inte endast utgår från kön som skillnadsskapande kategori, utan försöker se till hur olika maktordningar samverkar i en viss situation på en viss plats. Genuspedagogerna är en stödfunktion för pedagoger, för att de ska kunna börja granska de normer och förgivettaganden som finns i verksamheterna och för att de i förlängningen ska kunna ge barn fler möjligheter att identifiera och positionera sig.

Vill ett barn leka med dockor ska hen få göra det oavsett kön, klass, etnicitet eller ålder. Vill ett barn leka med bilar, så är det verksamheten som ska försöka möjliggöra sådan lek, oavsett hur barnet identifierar sig. Vi kan, ska och vill aldrig göra om barn. Normkritisk genuspedagogik görs inte på barn, utan tillsammans med pedagoger. Därför arbetar vi med fortbildning av pedagoger. Ibland måste vi problematisera vissa förståelser av kön, t ex sådana som hänvisar till biologin (eller till sociala processer)som grund för endast två motsatta former av könsidentitet eller -uttryck. Kön är inte något vi är, utan något vi gör.  Och, vi gör detta på många olika sätt, inte bara två. Forskning visar dock att förskola och skola kan vara samhällsinstanser där heteronormativitet (re)produceras. Talet om att lära flickor leka med bilar och pojkar att leka med dockor kan tolkas som just en sådan heteronormativ syn på kategorin kön, d v s att flickor är (och känner)på ett visst sätt och pojkar på ett annat, utan att öppna för andra möjliga identiteter. Lösningen blir ur ett sådant perspektiv att kompensationsträna barn, att låta flickor öva på lite mer (stereotypt) maskulina egenskaper och vice versa.

Genuspedagogernas utgångspunkt är istället att det i förskolan och skolan – precis som överallt annars – görs kön, klass, etnicitet, ålder, funktion och sexualitet genom upprepade handlingar i den dagliga verksamheten. Vilka möjligheter erbjuder vi barnen att iscensätta sig själva under samlingen? Sångstunden? Måltiderna? I hallen, när vi ska klä på/av oss? Under sagostunden? Mattelektionen? På rasten? Vi kan, som sagt, erbjuda pedagoger stöd i att kritiskt granska och analysera sin praktik, så att de sedan kan synliggöra hur detta görs. Frågan vi ofta ställer är: Vem får en lov att bli?

Vill en läsa mer om vårt uppdrag och utbud så finns det här.

Vi har startat ett biblioteksråd på vår skola. I rådet sitter en elev från varje klass tillsammans med Kerstin som har hand om biblioteket. Under hösten har vi träffats 4 gånger. Vi har pratat om hur vi vill att det ska se ut i biblioteket och vad man ska kunna göra där. Det var många som ville ha mysigare sittplatser, mysigare belysning och mer färg.

Vi har gjort bokmärken som kan användas till att markera var en bok ska stå i hyllan under tiden som man vill titta på den och vi har gjort i ordning en hylla med böcker som biblioteksrådet rekommenderar.

Vi har också samlat in förslag från klasserna på böcker som vi sen köpt in. Vi gjorde en utställning av böckerna som klasserna blev inbjudna till.

Dessutom har vi gått runt i klasserna och presenterat några av de nya böckerna.

Under våren ska vi genremärka böcker så att eleverna lättare kan hitta böcker som intresserar dem. Då ska vi också starta ansvarsgrupper som hjälper till i biblioteket, 3 elever åt gången från årskurserna 3, 4 och 5.

Text och foto: Kerstin Johansson

För att stödja utvecklingen av språk- och ämnesutvecklande arbetssätt bland pedagoger i Malmö, lånar Pedagogisk Inspiration ut litteratur som kan utgöra en grund i det kollegiala lärandet.

Litteraturen lånas ut tillsammans med diskussionsunderlag och förslag på praktiska moment att prova i undervisningen. Arbetet i arbetslagen eller arbetsgrupperna kommer alltså att bestå av såväl diskussioner kring innehållet i litteraturen som erfarenhetsutbyte utifrån de praktiska moment man genomför i sin elevgrupp. Man kan välja att läsa böckerna i sin helhet eller, som vi ofta rekommenderar, valda delar. Hellre många, långa diskussioner utifrån ett litet textavsnitt än tvärt om. En del av diskussionsunderlagen är klara och en del kommer att bli klara under våren.

Språkutvecklare, förstelärare, skolledare eller annan person som driver arbetet på skolan kan ta hjälp av Pedagogisk Inspiration för ytterligare stöttning. Vi ger också kurser och praktiknära stöd utifrån litteraturen.

En enkel utvärdering ska fyllas i innan man lämnar tillbaka litteraturen. I utvärderingen redogör man kort för hur man använt litteraturen i det kollegiala lärandet, hur väl diskussionsunderlaget fungerat och hur man använder de nya kunskaperna praktiskt i arbetet med eleverna.

Litteratur

Gibbons, Pauline – Stärk språket, stärk lärandet 25 ex

Gibbons, Pauline – Lyft språket, lyft tänkandet 25 ex

Hajer, Maaike & Meestringa, Theun  – Språkinriktad undervisning 25 ex

Harrison, Christine & Howard, Sally  – Bedömning för lärande i årskurs F-5 Inne i ”the Primary Black Box” 10 ex

Johansson, Britt  & Sandell-Ring, Anniqa  – Låt språket bära 25 ex

Låt språket bära inklusiva CD 2 ex

Skolverket – Greppa språket 40 ex

Stehagen, Hanna – Språk i alla ämnen 25 ex

Westlund, Barbro  – Att undervisa i läsförståelse 30 ex samt studiehandledning 12 ex

William, Dylan  – Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken 10 ex

För mer information, kontakta

linda.asplund2@malmo.se

christina.hulten@malmo.se

Språk- och ämnesutvecklande undervisning på Pedagogisk inspiration Malmö.
Lärstrategier – strategiområden:

Del 1 – interaktion och stöttning

Under nästan två års tid har vi på Pedagogisk inspiration Malmö (före detta FoU Malmö-utbildning) arbetat med att sprida lärstrategier bland Malmös pedagoger. Genom detta arbete hoppas vi kunna bidra till en större samsyn kring och kunskap om vad språk- och ämnesutvecklande undervisning är och därmed verka för en mer likvärdig utbildning för alla Malmös elever. Anledningen till att vi valt att arbeta med strategier är att de syftar till HUR någonting görs snarare än vad som görs och att de är lika användbara för alla lärare i alla åldrar och ämnen. De kan alltså utgöra en röd tråd i undervisningen inom en hel skola eller, på sikt, inom hela Malmö stad.

I en serie inlägg kommer jag att berätta om de olika strategiområden vi arbetar med och koppla dem till den litteratur vi lutar oss mot. Denna litteratur finns på många av Malmös grundskolor och gymnasieskolor och kan med fördel användas i studiecirklar och som stöd vid andra typer av diskussioner kring språk- och ämnesutvecklande undervisning och lärstrategier.

Interaktion

Vårt arbete bygger på ett sociokulturellt perspektiv på utveckling och lärande. I detta perspektiv, som har sin grund i Lev Vygotskijs teorier, betonas samarbetet mellan individer vid språk- och kunskapsutveckling. Här är utvecklingen en produkt av undervisningen, inte en förutsättning för den. Det innebär att vi som pedagoger hela tiden arbetar för att ge eleverna effektiva strategier för hur de ska lära så att de inte förväntas lista ut det på egen hand. Man lär sig hur man ska tänka, inte bara vad man ska tänka. Vi arbetar aktivt med strategier, modeller, strukturer och ramar för ett välfungerande samarbete/utbyte mellan elever i målinriktade aktiviteter.

Stöttning

Dessa strategier, modeller, strukturer och ramar fungerar som stöttning för eleven, en stöttning som introduceras och tränas tillsammans med läraren så att eleverna sedan ska kunna använda dem på egen hand och bli mer självständiga i sitt lärande. Det innebär att vi som lärare måste vara beredda på att ta ett steg tillbaka i klassrummet och inte vara inkluderade i alla diskussioner. Eleverna måste få förtroende att, utifrån de tydliga förutsättningar de fått, sköta diskussionerna själva. Detta innebär att läraren får mer tid att gå runt mellan grupperna, lyssna, stötta och ge framåtsyftande feedback, en förutsättning för ett formativt lärande.

Varför interaktionsmodeller?

Arbetet med tydliga och välstrukturerade interaktionsmodeller leder till att elevernas betänketid, formuleringstid, taltid och delaktighet ökar då de har varandra som mottagare och inte är beroende av att läraren hinner lyssna på alla. Detta leder i sin tur till att fler vågar uttrycka sig, att svaren blir bättre och mer genomtänkta, att engagemanget ökar och att den samlade kunskapen blir större. Att arbeta med tydliga interaktionsmodeller ger också bättre förutsättningar för att arbeta med att utveckla förmågorna.

EPA – en interaktionsmodell

EPA (Enskilt – Par – Alla) är en interaktionsmodell som fått fäste på många skolor i Malmö och som används kontinuerligt i olika ämnen och åldrar. EPA bygger på att eleverna, när läraren ställt en fråga/gett en uppgift, får tänka enskilt i 2 minuter. När de två minuterna gått får de diskutera sina tankar i par i 4 minuter och slutligen lyfter man några av de tankar som finns i gruppen (alla) i 8 minuter. Tiderna kan naturligtvis anpassas beroende på frågeställning men det är viktigt att man har tider som ska hållas. EPA kan med fördel kombineras med olika typer av stöttande bilder/modeller/mallar eller liknande.

På våra kurser och i våra praktiknära insatser arbetar vi med att tillsammans prova olika interaktionsmodeller för att sedan prova dem i elevgrupperna. Fler interaktionsmodeller finns beskrivna i litteraturen ovan, se även länk.

Länkar:
Litteratur för kollegialt lärande kring språk- och ämnesutveckling

”Det finns många bra högläsningsböcker, men det här är nog den bästa jag har läst!”

Görel tipsar den här veckan om Arne Svingens ”Balladen om en bruten näsa”. I boken möter vi Bart 13 år, som bor med sin alkoholiserade mamma. Han tränar boxning. Inte för att han själv vill det, utan för att han tror att hans mamma vill det. Själv drömmer han om att sjunga opera. Bart älskar att sjunga!

Balladen om en bruten näsa är en berättelse om boxning och opera, och om motgångar och konsten att se livet från den ljusa sidan. För är det något Bart är expert på så är det att ha en tro på att allt ordnar sig.

Arne Svingen berättar en gripande historia med ett stort mått av humor. Den utlovar såväl skratt som tårar.

I augusti 2014 sände UR den omdiskuterade programserien “Världens bästa skitskola”. Isabella Grybe och Natanael Derwinger undersökte i fyra program vad som orsakat krisen i den svenska skolan, och vem som bär ansvaret för dagens dåliga skolresultat.

I första programmet “I spåren av kommunaliseringen” får vi bland annat möta rektorerna på Sandbackaskolan i Kungälv. Sandbackaskolan är en grundskola: F-klass– årskurs 6, fritidshem och öppen fritidsverksamhet, samt de kommunövergripande verksamheterna särskola 1-6 och förberedelsegrupp 1-6. Skolan är en sammanslagning av två skolor som båda låg i flerspråkiga områden med ett relativt stort antal elever med särskilda behov. Trots att all forskning visar att det sämsta man kan göra är att slå ihop två utsatta skolor, valde man ändå att göra det. De två skolorna med sämst resultat i hela kommunen skulle alltså bli en. Det vill säga dubbelt så många elever med behov av stöd.

För rektorerna Ann-Christin Karlsson och Maria Lindström blev detta såklart en stor utmaning. Tillsammans med specialpedagog Maud Nilsén såg de till att ändra arbetssättet på skolan. Maud drevs av övertygelsen att man måste ha ett tydligt innehåll när man ska förena skolor. Och innehållet i det är fallet blev totalfokus på läsning. Ingen elev ska gå på sitt första jullov utan att ha knäckt läskoden blev skolans paroll. Skolledningen storsatsade på skolbiblioteket och en skolbibliotekarie anställdes.

Sandbackaskolan har sedan sammanslagningen för fem år sedan bedrivit en aktiv läs- och språksatsning som gett goda resultat. På skolan arbetar alla lärare med språkutveckling oavsett vilket ämne de undervisar i. Elevernas resultat ligger idag högre än riksgenomsnittet. Det finns ingen skillnad mellan flickors och pojkars studieresultat. Detta gör Sandbackaskolan unik! Skolpolitiker och rektorer borde vallfärda dit för att dra lärdom att detta fantastiska exempel kan man tycka. Konstigt nog är det bara Sandbackaskolan i Kungälv som arbetar på detta sätt. Skolpolitikerna har inte ens märkt hur bra det går för Sandbackaskolan. Inte då i alla fall. När programmet spelades in. Men vad har hänt efteråt?

När jag såg programmet i somras så tänkte jag omedelbart  “Wow, detta är en skola som jag vill studera närmare!” Jag kontaktade rektorerna och fick genast ett svar att vi på Pedagog Malmö var varmt välkomna. Och självklart åkte vi dit!

Fortsättning följer …

Se hela UR-programmet.

I min älsklings trädgård gick jag vilse,
där satt den glada göken, min längtan följt*

Sommaren är verkligen förbi: det syns i trädgården. Växterna väntar på oss, att vi plockar och rensar. Det inte riktigt varmt men säkert inte för kallt. Det är en perfekt dag för en kreativ eftermiddag med workshops för alla åldrar i trädgården vid Kronetorps mölla i Arlöv, organiserad av kulturföreningen Medvind.

Vi fokuserar på skörd och skönhet, med en rolig blandning av Land Art, trädgårdsarbete, hantverk, kroppsvård och – så klart – fika!

Mitt deltagande börjar med en spännande planeringsträff med Medvinds ordförande Lone Bach Borius, Liga Lagzina och Kajsa Högfeldt, som även är naturpedagog vid Malmö Naturskola. Medvind har redan många idéer för dagen. Det finns ingen strand eller skog vid Kronetorps mölla men en fantastisk trädgård. Så det blir ett nytt koncept – att kombinera Land Art och trädgård.

Den 13 september träffas vi i mölleträdgården. Det är spännande att se vilka som dyker upp – till slut är vi 7 nationaliteter i blandade åldrar, från tonåringar till 50+ ! Vi samlas runt trädgårdsbordet för att diskutera begreppet Land Art: Vad är det för någonting? Hur gör man det?

Vanligtvis brukar jag bara använda kvistar, löv, stenar mm som redan ligger på marken när jag skapar Land Art men idag får vi plocka växter från trädgården, för det är dags att rensa och skörda. Kajsa visar runt och förklarar vad vi får plocka. Vi delar upp oss i två grupper och tar en liten promenad för att lära känna platsen och bolla idéer.

Och sedan kör vi! Våra Land Art – tavlor växer fram på ”målarduk” av gamla kartonger och golvpapp som täcker tre gamla grönsaksland som de senaste åren tagits över av naturen. Genom att täcka marken kväver vi ogräset och återskapar odlingsmarken. Kartongen och våra konstverk kommer att brytas ner och återgå till kretsloppet. Kanske kan vi nästa höst skapa nya konstverk av växter som fått näring från det vi nu skapar?

Två fina konstverk trollas fram. En inspiration är möllan själv.

Och även en dam som vi träffade i trädgården.

Till sist presenterar vi konstverken som visar vår färg- och skaparglädje och vi diskuterar vad vi lärt oss om växterna. ”Vad är det för någonting?” ”Kan jag äta det?” ”Är det svårt att odla?” Gruppen delar med sig av sin kunskap samtidigt som vi lära känna varandra. Sedan är det dags för fika!

Efter pausen fortsätter skapandet med Liga som lär oss göra vackra höstkransar av pil. Tillsammans skördar vi mjuka grenar från pilträden som omger trädgården. Inomhus har Liga redan dukat upp ett bord med material från naturen:blodtopp, nypon, humle, salvia, isop, timjan.

Fotografen Liga Lagzina

Min man och jag skapar våra första kransar och känner oss stolta.

Fotografen Liga Lagzina

Så fint!

Fotografen Liga Lagzina

Nu är det dags att ta med sig korg och sekatör och gå ut i kryddträdgården med Lone och Kajsa. Vi luktar och smakar oss fram till våra favoritörter. Dofter av timjan, vitlök, mynta och lavendel blandas i köket när vår skörd förvandlas till örtsalt och en egen härlig kroppsskrubb. Den blir nästan ”good enough to eat”.

Fotografen Liga Lagzina

Allt som allt: en spännande, kreativ och lärorik dag med trevliga människor. Jag ser fram emot nästa workshop med Medvind på Kronetorps mölla.
* I de stora skogarna, ur Dikter, 1916, Edith Irene Södergran